En utvärdering från vårt läger 2020

 Hej på er

Jag ber alltid mina elever att skriva en utvärdering efter lägret. Jag vill veta både saker som var bra och som var mindre bra som jag sedan tar till mig som jag vill förbättra till nästa gång.

Kommer här dela med mig av en av dessa och kommer säkert fler sedan när alla hunnit skriva men för mig när jag läste denna så kände jag verkligen att det vi står för här på Stewart Ranch, kring det vi förespråkar om helheten verkligen har nåt fram och att eleven kände det med.

Så här kommer Zanna och Mollys utvärdering.

Hej Anna!


Jag vill återigen tacka för att ni hade överseende med att jag kom typ mitt i natten och hämtade Molly, tiden sprang iväg från oss. Jag får skylla på att det var svårt att slita sig från er gård och åka mot Borås 😉 Det var för trevlig hos er!


Ang utvärderingen: Som du vet är jag obeskrivligt tacksam för hjälpen jag och Molly fått hos er under dessa dagar! Jag är mäkta imponerad över din kunskap och känsla av att läsa av en främmande häst. Redan en kort stund in i första ridpasset hade du ett bett i åtanke som ev. skulle kunna passa oss och det hade du ju helt rätt i.
Där har du och Gerry en stor styrka att ni är så givmilda och vill det bästa för dina/era elever. Inga konstigheter att låna ut utrustning, vare sig det gäller svindyra (min gissning, haha) sadlar, bett, paddar osv. Det är i alla fall jag väldigt tacksam för!


En annan sak som jag verkligen uppskattat under lägret är er gästfrihet, det får i alla fall mig som helt ny er ranch att känna mig välkommen och som "en i gänget". Detta gör också att man (jag) faktiskt vågar fråga alla frågor och på så vis också lära mig otroligt mycket mer. Både du, Gerry och Jenny har verkligen tagit i alla fall alla mina kanske underliga frågor på allvar och tagit er tid att svara på dem. TACK!!


Ang upplägget på lägret: Jag är imponerad av att du lyckats (så vitt jag förstått) tillgodosett allas behov och förväntningar under dessa dagar. Ingen häst eller ryttare är den andre lik. Vi har ridit i blandade grupper vilket har fungerat väldigt bra trots olika nivåer eller typer av häst! Trots att vi inte alltid tränat på samma saker har det gått bra, och jag upplevde aldrig att jag "fick vänta på min tur". Även om jag trodde att du la fokus på en annan häst på volten framför dig och jag red på andra volten kom det ibland en kommentar "Fram med handen Zanna, och var mer bestämd med din ytterskänkel". 😉 Det uppskattas!


Något jag kanske hade önskat som kom in och inte kände till någon annan på lägret än mamma var en kort gemensam introduktion under första sittningen där man kort berättar vem man är, kort om sin häst och kanske ens förväntningar under lägret. För att sedan innan vi rundade av på söndagen sammanfatta lite tillsammans om framgångar, vad det bästa på lägret var? Eller kanske vad man tar med sig mest? I don't know. Men du är nog med på vad jag menar 🙂


Långt mejl, men kort och koncist: Jag är otroligt nöjd med detta läger! Upplägget och variationen passade mig super, jag gillar dig som tränare som hela tiden ser sina elever och dess både styrkor och svagheter. Du har lyft mig som ryttare och team med min häst på bara några få dagar. Något jag inte trodde var möjligt på så kort tid. Stor eloge till dig och Stewart Ranch! ❤️




Vi ses igen den 29:e 🙂


Kram Zanna & Molly

Bett & Inverkan Del 3

Känns som detta kommer bli en långkörare men det finns många saker som spelar in och jag har pratat lite om betten men tänkte gå in på lite frågor som jag fått genom åren som fått mig att fundera.

Om vi ska gå tillbaka till när jag hade min första häst och jag fick förklarat för mig att tjocka bett var milda bett och hur man på den tiden fick förklarat hur man skulle få ner hästen på tygeln.

Jag läste i väldig tidig ålder en artikel om varför hästen ska gå i form och syftet, jag tror jag var 11 eller 12 år. Det var i alla fall i tidningen Min Häst.

Många tror att när hästen går ner med huvudet så är för att det ska fint ut men så är det inte riktigt.

I hästens naturliga tillstånd så har hästen 60% av sin vikt på sina framben och 40% på bakbenen. När vi sedan sitter på hästen så kan ni själva lista ut vart vår tyngd hamnar, ja på frambenen.

Tanken med att få hästen att jobba i form är att få upp ryggen på hästen för att vi inte ska rida på hästens ryggrad utan på musklerna, och för att detta ska ske behöver också bakbenen kommer längre inunder kroppen så att en del vikt flyttas till bakdelen så att det blir jämnvikt och så sitter vi i mitten.

När jag läste detta så började jag fundera och tänka på ett annat sätt och allt blev väldigt logiskt. Under många år så var det här med att jobba ryggen väldigt i fokus. Men efter ett tag fick jag lära mig ytterligare lite nya saker då en tränare sa till mig att inte fokusera så mycket på ryggen utan magen. Just då tänkte jag hur menar du nu, vaddå magen?

Men när jag fick förklaringen så föll fler bitar på plats.

Ska försöka förklara, när hästen börjar jobba med sin bukmuskulatur och spänner/dra in magen då gör den mer plats för bakbenen att få möjlighet att komma in under kroppen. På så sätt kan hästen lägga mer vikt på bakdelen och bli lättare fram.

När hästen också jobbar med magen och spänner bukmuskulaturen då slappnar ryggen av och på hästspråk säger man att hästen då kan släppa ner ryttare på ryggen och den blir mer behaglig att sitta på. Rörelsen blir då mjukare och rundare.

Sedan har vi det där fenomenet då, där ryttare rider med för mycket hand och drar i hop hästen fram och då kommer det myntade uttrycket knäcka nacke. Man drar bara in nosen men inget händer med magen eller ryggen.

Ni kan prova dessa saker själv faktiskt. Ställ er upp och spänn magmusklerna försök sedan samtidigt spänna ryggmusklerna. Jag lovar det går inte.

Testa sedan vad som händer om ni drar in hakan till bröstkorgen utan att böja huvudet framåt och samtidigt skjuter fram bröstkorgen.

Se min fåniga bild 😂I alla fall, tala om för mig vad som händer mer er rygg då. Skriv ert svar i en kommentar.

Svaret kommer i ett separat inlägg. Och jag kommer då också berätta vad som händer.

Om vi går vidare och pratar om de som knappt håller i sina hästar i munnen. Det är naturligtvis väldigt snällt MEN vad som händer här, är då att hästen jobbar fortfarande inte korrekt för den får inget stöd fram.

För att en häst ska kunna hitta sin självbärighet så behöver/måste man hjälpa den i början. Ju mer hästen musklar, balanserar sig så kan man vara lättare i handen och lätta på stödet. 

Ser man på westernhästar där många tror att när man rider western så köper man en westernsadel och ett stångbett så går hästen i form på lös tygel. SÅ ÄR INTE FALLET! Det krävs träning för hästen att komma dit. Och man börjar alltid att skola hästen på tränsbett för att sedan gå över till stång så småningom. 

I alla fall ett annat exempel jag brukar ta är om ni har en vän som är på marken så ber ni vännen att komma fram och hålla er i jackan/tröjan när ni sitter på hästen. Därefter lutar ni er åt motsatta hållet så mycket ni kan och litar på er vän håller er. Om ni vännen släpper taget vad händer då tror ni?

Jo ni kommer ramla av rätt ner i backen på andra sidan. Så är det många hästar som upplever sina ryttare och känner att de kan inte få den hjälp stöd de behöver för att gå kvar i form med huvudet framåt neråt.

Så när hästen väl söker sig framåt neråt och får lite stöd om då ryttaren inte är stadig i handen att hjälpa hästen med ett lätt stöd utan fladdrar med armarna och inte kan hålla sina händer stilla så tappar hästen balansen hela tiden och den kan då trilla framåt och gå omkull i värsta fall. Vad som händer sedan är då att hästen tar upp huvudet och balanserar upp sig själv för den vågar inte lita på att ryttaren finns där.

När detta händer har vi en häst som springer och slår med huvudet, blir skumpig att sitta på, sänker ryggen och jobbar då inte korrekt igenom kroppen.

Den blir också orolig i munnen då bettet inte ligger still för att ryttaren inte har en stilla hand. Detta blir också resultatet av en häst som blir okoncentrerad och ofokuserad då den lägger mer energi och tanke på vad som irriterar den i munnen än att vara med ryttaren mentalt.

Ja allt får en massa följdproblem.

Förutom att ryttarens hand inte är stilla så kan ett felaktigt bett också orsaka liknande problem. Att hästen är mer irriterad på obehaget i munnen än att lyssna på ryttaren. Exempel som jag började med om att tjockare bett var mildare och för unghästar. Tänk er ett själva att ta er knytnäve och stoppa in i munnen och sedan försöka stänga munnen, det är inte så skönt. Sedan så tvingas hästarna med nosgrimma och snokrem att stänga munnen. Känns inte så schysst. Betten blir då ganska skarpa då hästen inte kan göra nåt åt sin situation heller inte kommunicera och berätta vad som är fel. Det blir en envägskommunikation. Detta är jag mycket emot.

I alla fall vi behöver ett litet stöd fram i bettet för att hästen ska få möjlighet att lära sig att balansera och använda sin kropp.

Fick för en massa år sedan ytterligare en liknelse av en tränare som jag använder mig mycket av och ni som ridit för mig har säkert hört den. Tänk er en sängfjäder som finns i sängmadrasser.

Om ni trycker i hop fjädern så spänns den. Ni kommer känna att de blir ett tryck i båda ändar. Likna detta med hästens samling att hästen spänner sin muskulatur och beroende på hur mycket ni vill att hästen kommer inunder sig kan ni spänna/trycka ihop den olika mycket. 

Om ni sedan släpper i ena ändan på fjädern så lär den fjonga iväg och spänningen försvinner likaså samlingen hos hästen. Om man släpper baktill, alltså slutar aktiverar hästens bakben och bukmuskulatur så kommer buken hänga ner och bakbenen kommer hamna mer bakom kroppen.

Släpper man framtill alltså stödet i bettet så kommer hästen ramla ner på bogarna som man säger, ta mer tyngd på frambenen och bli tung i handen, det känns som om man bär omkring hästen och har 500-600kg i handen och man får snart ont i axlar och armar.

Det gäller att balansera mellan fram och bak, där hästen jobbar lika och söker ett lätt stöd och jobbar med hela sin kropp.

Hästen kommer inte i form på grund av händerna, att såga som kom för många år sedan att försöka få ner hästens huvud genom att låta bettet åka fram och tillbaka i munnen och det ser ut som hästens huvud är en pendel i klocka, det är inte korrekt.

När hästen går för mycket på bogarna blir slitaget på framdelen väldigt stort som i längden resulterar till bland annat kotledsinflammationer m.m.

Olika typer av skador tänker jag gå in på i ett annat inlägg.

Hmmm är det nåt jag missat här nu? Det har jag säkert. Jag får ta det sedan tror jag i så fall.

Bett och Inverkan Del 2

Ja då fortsätter vi vår lilla del om bett.

Tänkte innan jag börjar att gå in på de olika typerna av bett så vill jag bara än en gång poängtera vikten att gå undan för tryck och förklara det igen.

När vi jobbar med hästarna har vi 3 tryck hästen ska gå undan för, dessa är skänkel, bett och tygel.

Det vi måste ha med oss i våra tankar är att hästar är mottrycksdjur alltså det är inte naturligt för dem att flytta sig eller ge efter för tryck. De går emot. Ni har säkert ridit en häst som gått emot skänkeln där ni tycker att den ska flytta sig i sidled undan men faller inåt istället?

Har ni någonsin blivit intryckt i väggen av en häst där ni ber den flytta på sig i boxen eller på stallgången men den lutar sig emot er istället?

Har ni någonsin fått tyglarna ryckta ur handen då ni ridit? Eller att hästen hänger i handen?

Har ni varit med om att en häst som står uppbunden har fått panik, hängt sig bakåt i grimman och grimma eller grimskaft har då gått sönder?

Om ni känner igen något av ovanstående så är detta klassiska exempel på när hästen går emot tryck inte med.

Om vi har detta med oss när vi nu går vidare så tror jag att man kan få en bättre förståelse för varför de gör som de gör eller varför det blir som det blir. 😊

Tänker om vi ska prata lite olika bett så har vi de "vanliga" 2 och 3-delade som inte har någon typ av hävstångseffekt alls. Dessa bett talar om väldigt tydligt om du har en ärlig bjudning fram till bettet samt om hästen ger efter bra för tryck och går i en ärlig form och då inte knäcker nacke som man säger när den fuskar med resten av kroppen. Tyvärr vad som lätt händer när hästen går emot trycket är att ryttaren börjar "såga" med händerna för att få hästen att gå ner.

Sedan har vi betten som har någon typ av hävstång. Exempelvis ett Pessoabett som ni säkert hört talas om. Detta bett blir skarpt om man inte sätter en rem eller en kedja bakom som gör att bettet inte kan rotera runt i munnen. 

Vi har också kimberwick bett som har olika lägen. Antingen kan man sätta tygeln i hela stora ringen vilket effekten blir som ett vanligt tränsbett. Eller så finns det 2 lägen med olika mycket hävstång. Detta bett har också en kindkedja som måste användas om man har på hävstångslägena. 

Detta för att bettet inte ska rotera/snurra runt i munnen. 

Har man ett bett med hävstång så ska man inte kunna vinkla bettet mer än max 45 grader.

Vi har också en hel del bett där mundelen är ledad åt alla håll vilket kan vara en fördel när man vill kunna jobba en sida i taget.

Sedan har vi stångbettet som kanske är mer vanliga inom western. Där man kan välja med olika längder på skänklarna samt olika mundelar med eller utan tungfrihet. 

Kommer här presentera lite olika bett vi har. Har ni frågor så är det bara att kommentera och fråga.

Detta bett kallas ett correction bit med fjädring. Det betyder att när man tar i tygeln så fjädrar skänkeln på bettet tillbaka. Detta bett är bra för gröna hästar samt gröna ryttare. Då fjädringen gör att det inte blir ryckigt i munnen och att ryttare får hjälp med eftergiften i handen.

Vi har också vanliga 3 delade bett naturligtvis. Min stora dressyrhäst går på ett väldigt tunt sådan. Det är ett bridongbett som egentligen används på ett kandar tillsammans med en kandarstång. Jag gillar detta tunna bett då det inte tar någon plats i munnen och då kan vara väldigt lätt och känslig.

Detta är ett Myler kombinationsbett. Det ger tryck på nosen men även i munnen. Skänkeln på bettet är lite längre och mundelen är ledad och har även en port som ger tungfrihet. Detta bett ger då hävstång men man måste vara extra försiktig då hävstången i sig kan göra att hästen knäcker nacke och drar in nosen till bringan. Ett sådan här bett gör att ledande tygeltag inte fungerar. Man ska heller aldrig i ett stångbett med skänklar ta handen bakåt, det är uppåt eller framåt som gäller. Bettet kräver att du är superlätt i handen och jobbar med dina skänklar och sätet för att få hästen att komma in bakifrån och fram. Detta är inget unikt för detta bett utan nåt man vill ådstadkomma med alla bett men detta bett kan ge ryttaren en bra känsla hur det ska kännas med en lätt häst i handen och detta gör att ryttaren har möjlighet att komma till ridning med sitt säte i stället för att tänka på sin hand.

Ett mellanvariant av tränsbett och stång man kan säga. Ett tredelat med där det finns ringar på mitten delen som snurrar. Har du en häst som behöver nåt att fokusera på eller den kanske biter sig fast i bettet så är detta bra. Det har också en kortare skänkel som ger en mindre hävstångseffekt. Ska användas med kedja eller läderrem bakom.

Ett Myler kombinationsbett till. Skillnaden mot det andra är att detta inte har någon högre port på mittendelen utan är rak.

Detta bett hade jag på min arab. Ett fast bett med en bredare och högre port i mitten som ger en tungfrihet och bettet i sig självt ligger stilla i munnen och rör sig inte. Detta gör också att tar du i ena sidan berörs även den andra.

Här ser ni ett Les Vogt bett. Finns 3 st rullar på som hästen kan leka med. Kedja bakom. Detta bett ger en väldigt tydlig kommunikation, det skramlar inte i munnen och 

Tredelat bett med slobbers. Bettet i sig självt går inte att vika mer till en viss punkt. Detta gör att det blir ett snällt bett i munnen som inte kan vika sig och klämma. Till detta har vi nåt som heter slobbers och mecate tyglar. Slobbers är läderbitarna som sitter i bettet. Mecatetyglarna är sedan knutna i slobbersna som en hel tygel. Slobbers gör att det blir lite tygnd i tygeln vilket gör att på sätt och vis blir en typ av hävstång där hästen får ett tryck i nacken då dessa hänger rätt ner. Bettet ligger då också mer stilla i munnen. När man knyter tygeln blir det en lång del av tygeln över detta blir det ett så kallat lead rope så att du kan leda hästen enkelt.

Ett Jeremy Wyatt bett med en rulle bakom kopparplattan. Detta med en liten port som ger en mindre tungfrihet. Skänklarna är långa men lite svängda. Som det förra Les Vogt bettet så ger detta också en väldig tydlig kommunikation.

Detta är ett correction bit som du oftast börjar att rida westernhästar på när det är dags att vänjas in på stång. Det är ett bett som är ledat både i skänkeln och i porten så väldigt rörligt. Du kan jobba en sida i taget och kan ta igenom sidan på ett bra sätt. 

När vi pratar om stångbetten är tyglarna väldigt viktiga också. Har du bra tyngd i tyglarna får du också en annan inverkan.

Det är säkert mycket saker jag glömt. Jag kommer försöka fylla på när jag kommer på mer :)

Kommentera gärna och ställ frågor.

Hur fungerar en repgrimma

Hej på er!

Jag får ofta frågor om varför jag jobbar i repgrimma. Jag gör det för att den ger mig en tydlig kommunikation med hästen.

Jag sprang över denna texten och snor denna förklaringen för jag tyckte den var så bra.

Repgrimman i sig är en gammal uppfinning och ingen vet väl var den egentligen kommer ifrån. En del påstår att den först blev använd i Mexico. Från början och på många håll även idag, så är grimman helt enkelt en mycket stabil generell grimma som kan tillverkas var som helst utan verktyg, bara man har rep. Många hästtränare upptäckte sedan att repgrimman hade en hel del fördelar mot en vanlig grimma när man lärde hästar att bli hanterade. Det uppenbara var att den var stark. Inga beslag eller fästen som kunde gå sönder vid ett olämpligt tillfälle. Men, med rätt rep och rätt knutar, så ger den hästen en mycket tydlig signal, vilket underlättar inlärningen. Med tydlig menas här inte stark utan just tydlig. Vid rätt användning känner hästen omedelbart när grimman börjar verka och när den upphör att verka. Ett tydligt på och av. Dvs tryck och eftergift blir mycket tydliga och sambandet lättförståeligt. Detta förutsätter naturligtvis att den som håller i repet är känslig och har god timing.

Material och passform har en avgörande betydelse. Ideal passform framgår av bilden. Enkelt kan man säga att hur man än rycker och sliter i grimman så får den aldrig komma in över ögonen och aldrig trycka på nosryggen i de områden där det bara finns brosk eller nosben utan sidostöd. Grimmans ganaschrem skall alltid ligga bakom ganascherna för att stabilisera grimman. Repgrimman får inte rida på ganaschens ben. Det betyder att det är viktigt med rätt storlek. Tyvärr ser vi ofta exempel på skrämmande dålig passform och därmed felplacering av grimman. Ofta pga ren okunskap. Tyvärr kan detta dels till olyckor, dels till lidande för hästen och felbeteende. Repgrimman är ingen leksak.

Materialet och knutarna får inte ge upphov till något töj. Dvs repet skall ha en kärna och vara helt stumt. Knutarna skall vara mycket hårt slagna så att de ej kan öppna sig och ev flytta på sig (endast fiadorknuten som styr nosdelens storlek är öppningsbar och justerbar). Vid töj i konstruktionen blir signalerna luddiga. Hästen får en större benägenhet  att hänga på grimman eftersom alla signaler verkar som ett utdraget k a n s k e!    

Vi är återförsäljare för märket Double Diamond som är designat av legenden Buck Brannaman. Mycket bra och tåliga grimmor. Intresserad är det bara att kontakta oss.

Helheten är så viktig - Rätt foder, träning, utrustning & förutsättningar

Hej på er!

Dags för ett inlägg igen.

Tänker prata om helheten igen som vi tycker är så viktig.

För oss är ju hästen vår vän och partner. Vi vill att våra hästar håller länge och att vi ska kunna ha roligt med dem.

Så förutom att vi rider och tränar och tävlar så är ju grundarbetet så viktigt. För att vår ridning ska funka så behöver vi också se till att hästen har rätt förutsättningar att kunna utföra det vi vill och då tänker vi att hästen mår bra kroppsligt. Att den inte är låst eller har spänningar i kroppen som gör att den inte har möjlighet att utföra det vi önskar. Att den också får i sig rätt foder och tillskott för att fungera.

Ska berätta lite om Rosies fortsatta resa efter hennes långa konvalescens.

Under hösten 2019 kom vi igång och började träna igen. Hon kändes super och så arbetsvillig.

För att bibehålla denna mjuka häst så är jag noga med att kolla över henne med jämna mellanrum. Har tätt samarbete med kiropraktor, massör, och IR terapeut för att kroppen ska må bra.

Jag ger henne också örter från Chia De Garcia som vi nu är återförsäljare för och detta hjälper henne också. De örter som hon får är följande, Boswellia Serrata, denna ört är för lederna och har en antiinflammatorisk egenskap. Den främjar också matsmältningen och även andningsfunktionen.

Läs mer om Boswellian här i vår webshop - https://30784.shop.textalk.se/fodertillskott/orter/boswellia-serrata

Hon får också en örtblandning som heter Deep Breath detta för att hon är dammkänslig och när hon kom hade hon en lufvägsinflammation som gjorde att hon sedan då blev lite extra känslig. I denna örtblandning finns många örter som kompletterar varandra så som timjan, rot av läkemalva, vitlök, anisfrön, lakritsrot, pepparmynta, islandslav

Läs mer om Deep Breath här i vår webshop - https://30784.shop.textalk.se/fodertillskott/orter/deep-breath-17kg

En kur av björklöv har vi också kört. Detta är något jag fick lära mig under vintern då jag kände att hon inte musklade på sig och kanske tog till sig kraftfodret så som jag önskade. Och då fick jag tipset om att magens PH värde kan vara för surt vilket gör att hästen inte tar upp näringen. Man måste då göra magen mer basisk och detta finns det då ett enkelt knep för.
Plocka 8-10 björkblad och lägg i en kanna med 1 liter vatten. Låt stå över natten och sedan ge hästen vattnet. Det går på väldigt kort tid att göra magen basisk vi pratar om någon/några dagar. Förr i tiden så användes detta flitigt på människor och då med gott resultat även på diabetiker.

När jag fick detta tips så var det mitt i vintern så några björkblad hade jag inte till hands då. Jag tog då hem det från Chia De Garcia och gav henne under 7-10 dagar. Wow vilken skillnad säger jag bara. Se bild längre ner här så ska ni se vad för skillnad det blev och då i kombination med det nya fodret jag presenterar här längre ner.
Björkblad hittar ni här om ni vill beställa - https://30784.shop.textalk.se/fodertillskott/orter/bjorklovsgranulat-500g

Under hösten fick vi också prova ett nytt foder från Canterwalk. Jag blev nyfiken på detta foder efter att ha läst om dess sammansättning och deras samarbete med AllTech och hur de arbetar med näringslära för djur och deras forskning. Man kan läsa mer här https://www.alltech.com/animal-nutrition/equine

Canterwalk är från Spanien och gjort för de spanska och portugisiska hästarna. Det man måste ha i åtanke är att de har inte så bra värden i sitt grovfoder som vi har här i Sverige. Detta har gjort att de jobbat mycket med att få med så mycket som möjligt av vitaminer och mineraler i kraftfodret. Detta foder har också 95% upptag vilket är en stor skillnad mot andra foder. Fördelen blir också att vi som har bra grovfoder behöver inte alls ge den mängd som de rekommenderar. Vill verkligen understryka att grovfoder är det som ska utgöra majoriteten av hästens utfodring, kraftfoder är endast till för komplement om grovfodret inte har tillräckligt av de man önskar eller att hästen utför arbete som kräver lite extra.
Många hästar fungerar bra på bara ett bra grovfoder och det tycker jag är super om det funkar.

I alla fall så provade vi en sort som heter Build Up och detta för att bygga mer muskler på henne. Under en tid nu så har vi då kört på Build Up samt att vi körde en kur på björklöven i vintras på ca 14 dagar.  Och jag har nu fått en häst som är hur fin som helst i hullet och har byggt fina muskler.

Nu har Rosie tyvärr varit konvalescent igen och har den sista månaden inte gått alls men på denna månaden har hon ändå byggt sig och ökat i vikt från 630 kg till 653kg. Vilket är jättepositivt.

Här kommer en bild på hur fodret har hjälpt henne.

Är man intresserad av att veta mer om fodret och dess innehåll eller om örterna så är man välkommen att kontakta mig så kan vi se vad vi kan hitta till er häst och vad ni är behov av. Man kan läsa mer om produkterna i vår butiksgrupp - https://www.facebook.com/groups/StewartRanchButik/

Fördelen med Canterwalk är att det är MYCKET prisvärt då det är drygt och man behöver inte tillsätta extra mineraler eller vitaminer. Säljs i 20kg säckar. Provpåsar kan fås. Det finns också olika sorter så att det finns alltid någon som passar just din häst.

Om ni följer vår träningsgrupp så har vi ytterligare ett fall där jag nu har en häst i träning som heter Sally som också går på Build Up och på bara 3 veckor har vi sett en jätteskillnad. För att komma till vår träningsgrupp klicka på följande länk - https://www.facebook.com/groups/1385908378127626/

Vill också poängtera att det är helheten som gör det. Bara för att vi har hittat foder som funkar och örter så är det rätt träning och då varierad träning som gäller och även de koller hon får av vårt team som gör att allt faller på plats.

Det finns inga quick fixes utan man måste ha tålamod och låta det ta tid då blir det bra. Man måste vara ödmjuk och lyssna till sin häst.

Man får jättegärna kontakta mig om man har frågor eller vill ha hjälp med foder (uträkning) eller hitta ett bra koncept som passar er häst.

Kram på er!

Avslutat 2 st lyckade helgclinics - Råda Ridklubb & Valsängs Ryttarförening

Innan vi tar vintervilan skulle vi avsluta de aktiviteter som var inbokade. Vi har nu avslutat de 2 sista helgclinicarna som var bokade, en på Råda Ridklubb samt en på Valsängs Ryttarförening.

Upplägget har var varit liknande på båda clinicarna. Första dagen hade vi markträning/NH/Hästvett. Vi går då igenom hur hästen tänker och fungerar. Varför den i bland reagerar som den gör och vad vi måste tänka på. Hur vårt beteende påverkar hästen och hur den uppfattar oss.

På Råda hade vi lite teori innan där jag berättade vårt tänk och lite olika scenarior som man kanske inte tänker på men är väldigt vanliga och man råkar ut för väldigt ofta. Många känner igen sig och fick lite aha upplevelser och började tänka lite på hur man såg på sin häst och många fick nog en annan syn.

Sedan var det markarbetes pass på 2 timmar. Där vi jobbade med människorna mest att man ska komma bort i från att bli fysisk mot hästen, våga lita mer på sin häst och lära sig hur man som person med sitt kroppsspråk kan flytta på sin häst och ta över rörelsen.

Hästarna fattar snabbt vad som förväntas då det är så de pratar och kommunicerar med varandra i hagen. Men människorna har jättesvårt att ändra sig. Det som är jobbigast är att våga släppa kontrollen och våga lita på hästen. Och också våga visa hästen att det blir en konsekvens om man inte hör upp. Vi är väldigt bra på att tjata vilket oftast leder till att hästen bara stänger av.

Efter markarbetespasset körde vi lite lastning. Hästarna var bra uppvärmda i huvudet och en bra grund var då satt.

Dag 2 körde vi uppsutten träning. Att få med sig det tänket vi jobbat på dagen innan samt några av de övningarna vi gjorde på backen upp på ryggen. Väldigt intressant att se alla och jag tror många fick lite nya idéer och tankar med sig hem. Och några aha-upplevelser.

2 st roliga helger har det varit och både privatryttare och ridskoleryttare har fått vara med. Vilket har uppskattats. Kul att klubbarna låter ridskoleryttare få vara med på lektionshästar för att få uppleva något annat än "vanlig" träning. Hästarna tyckte nog det var lite kul också.

Hoppas att det är fler ridskolor som skulle vilja tänka lite framåt och vidga vyerna i framtiden.

Bjuder på bilder från Råda.

Buck Brannaman en av mina favoriter

Som ni säkert förstått så är Buck en av mina favoriter när det gäller hästhantering.

Han är så genuin och ödmjuk.

Jag fick 2015 möjligheten att åka och se honom i England och pratat lite med honom. Ska göra om denna resan igen i sommar då han än en gång besöker England.

Jag står på hans lista om att få ta hit honom till Sverige och jag hoppas verkligen jag får möjligheten till detta. Dock är väntetiden väldigt lång men den som väntar på något gott...

Buck är en av dem jag kallar de 4 legenderna där hästvettet härstammar i från kan man säga.

Förutom Buck så är det Bill & Tom Dorrance samt Ray Hunt som var Buck's mentor.

Sedan finns det en uppsjö av olika tränare som gjort sig namn på sina varianter av träningen och skapat sig olika verktyg, några exempel är Pat Parelli, John Moore, Monty Roberts, Leslie Desmond etc. Alla har de sina metoder och jag tycker man ska plocka godbitarna från de man känner och tycker mest om i deras olika sätt att jobba med hästarna.

I alla fall så gjordes det en dokumentär för några år sedan om Buck och jag tänkte lägga in den här. Inte jättebra kvalité men det är den som finns på youtube.

Den går också att hitta på Netflix tror jag.

I alla fall den är klart värd att se.

Att gå undan för tryck är A & O

Nu var det längesedan jag skrev om vår träning.

Jag har under hösten och vintern fått möjligheten att jobba med många olika hästar och ryttare i olika situationer. Både ridlektioner, markträning och lastning. Och jag har reflekterat över en sak som går igenom i alla dessa träningar. Det är en grundläggande sak som är väldigt enkel att träna men vi människor brister i denna träning väldigt ofta.

Det jag pratar om är att gå undan för tryck. Det låter väldigt simpelt men är för många väldigt svårt att ta på och träna. Det är lätt att hamna i fällorna. Har själv gjort det.

För att kunna komma till ridning och kunna träna och lära hästen måste hästen veta vad undan för tryck är.
Hästar är mottrycksdjur, vilket betyder att om du trycker på sidan av dem så trycker dem tillbaka.

Hur många har inte nån gång blivit intryckta i väggen i boxen till exempel?

Vi har när vi rider 3 tryck hästen måste gå undan för, det är bett, tygel och skänkel. Idag ser vi många hästar som är skänkeldöva, de är så vana vid att man sitter naggar i sidorna på dem utan att de får en konsekvens så till slut stänger de av.

Ofta resulterar det att man tar fram spö eller sporrar för att få en kraftigare hjälp då man tycker att hästen inte svarar tillräckligt snabbt.

Att gå undan för tryck kan man börja att träna redan när hästarna unga. Det viktigaste är att man är konsekvent och tränar på sin timing.
När man tränat in detta från marken kommer nästa svårighet att kunna ta med sig det upp på ryggen och kunna använda samma tänk och samma konsekvens och timing.

Detta arbete tar tid och det finns ingen quick fix. Men är man beredd att lägga ner tiden för att sedan få ett långsiktigt resultat är det värt det tusen gånger om.

När hästen har fått in denna grundläggande hjälp så kan du träna vad som helst och allt blir så enkelt.

Under träningarna hos oss lägger vi mycket vikt på grunderna och att hästen förstår vad undan för tryck betyder. På våra NH kurser går vi igenom hur vi kan lära in det från marken och sedan fortsätter vi med det tänket i ridningen.

Har ni frågor är det bara att höra av sig :)

Utrustning - Part 2 - Sadlar

Ja detta är ett kapitel för sig.

Sadlar för mig är A & O. Det kan skilja så lite på en felaktig mot en rätt passande sadel men OJ vilken skillnad det blir på hästen.

Oförklarliga orenheter, protester av olika slag, ej vilja att gå fram etc kan ändra sig och till och med försvinna från en dag till en annan bara man får rätt sadel,

Jag förstår själv att det är lite svårt att försöka vara någon till lags och faktiskt prestera något när ryttaren hamnar helt snett i sadeln, det blir fel på tyngdpunkten. Våra hästar är väldigt snälla och tål en hel del innan det blir helt kaos hos dem.

Några lustiga och skrämmande kommentarer jag har hört under åren är:

• Har inte råd att skaffa annan sadel så hästen får ha den här även om den är dålig.
• De sa ju att den skulle passa när jag ringde
• Den var snygg i färgen
• Jag gillar detta märket
• Den var billig
• Hej, undrar om du har en sadel liggandes, har fått ta över en häst och behöver en sadel, behöver inte vara nåt märkvärdigt.

Och så vidare...

Då kan jag ställa frågorna i stället så här:

• Är det bättre/billigare att behöva lägga ut x antal kronor på veterinär, kiropraktor, massör etc titt som tätt för att man hela tiden får följd problem?
• Hur tänker man när man inte använder sig av en duktig sadelutprovare eller någon annan erfaren person? Tänk om man själv ringer till klädbutiken för man är ute efter ett visst plagg och förklarar hur man ser ut i kroppen och undrar om den jackan de har nu på rea skulle passa och sedan när man får den och den inte gör det ringer tillbaka och säger men ni sa ju att den skulle passa. - Ja vad vet jag. Tycker det bara låter väldigt konstigt.
• Ja snygga sadlar finns det väl allt, men är det verkligen prio 1? Eller märket?
• Ja bara för att den var billig behöver absolut inte betyda att den är kass, men om det är det enda man går på så kan det bli väldigt dåligt.

Jag försöker själv föreställa mig att om jag går med en felpackad ryggsäck på ryggen på ett antal kilo så blir jag snart väldigt sned och öm etc.

Leder väl så småningom till ryggskott och i värsta fall kan bli sängliggandes av det.

När man tänker så här så känner jag ett stort ansvar inför min hästar att jag inte ska utsätta dem för nåt som gör att de inte kommer att må bra. 

Jag gillar att träna och tävla, men för att det ska fungera så måste jag först se till att de har alla rätta förutsättningar att kunna prestera på topp.

Att då vara dumsnål kommer inte hjälpa mig att komma någon vart.

Sadlar är ju som sagt svårt. Det ska ju passa både häst och ryttare vilket inte alltid går att få ihop. Jag försöker lära mig hela tiden och hålla mig uppdaterad vad som händer runt om på denna front och senast gick jag en kurs i april i detta ämne. Man vill ju hamna så nära som möjligt i att sadeln ska passa båda, men skulle det inte funka helt hundra så är det bättre att ha en sadel som ligger 90% bra och där ryttaren hamnar i balans och lägger vikten och tyngdpunkten rätt, än att man har en sadel som passar 100% på hästen men där ryttaren hamnar helt fel och fördelar vikten snett och tyngdpunkten för långt bak eller fram.

Jag har tar hjälp av veterinär om så behövs och jag har även en kiropraktor och en IR-terapist som jag samarbetar med regelbundet.

Tycker det är viktigt att om man byter sadel på grund av att hästen har musklat om sig eller liknande så kan den ha gått och spänt sig och därmed belastat sig fel. Då måste jag innan jag byter sadel, hjälpa hästen att komma till rätta med det först så att den nya sadeln gör rätt verkan samt att jag få rätt sadel, inte en sadel som blir utpassad till en spänd och sned häst.

Jag lovar man kommer så mycket längre och framför allt har man glada, harmoniska och pigga hästar som älskar att arbeta och tycker att det vi gör tillsammans är roligt. Än en gång gör jag nåt för att hjälpa dem att lösa deras problem inte vara en del av det.
Med risk för att kanske låta lite tjatig så måste jag tänka att om jag ska be mina hästar prestera för mig är det mitt ansvar och skyldighet att se till att de har rätt fysiska möjligheter.

Vill ni läsa mer om IR-terapi så surfa in på Sandras hemsida, hon är mycket kunnig.

Sandras IR-Terapi

Och vill ni läsa mer och djurkiropraktik så surfa in på Lisa-Anns sida, hon arbetar både med häst, hund och människa. Jag går till henne själv vilket är super då hon ser på mig vad jag gör för fel eller är sned och då ser hon hur jag påverkat hästen.

Kiropraktorcentrum i Göteborg

Har ni frågor och funderingar, tveka inte att höra av er.

Kram Anna

Utrustning - Part 1 - Bett

Detta är en fråga som många diskuterar, olika bett hit och dit, skarpt eller inte skarpt.

Det finns många varianter men jag är av den åsikten att vad som avgör om ett bett är skarpt eller inte beror på handen som håller i tyglarna i andra ändan.

Du kan få ett vanligt tränsbett att bli skarpt och obehagligt för hästen om du har en hård hand som bara drar och gör att bettet viker sig i munnen och skapar obehag. Du lär dig inte att komma till ridning då du har fullt sjå med att få hästen att lyssna på bettet och ni har en dragkamp. Hästen tänker detsamma, den har fullt upp med att värja sig och komma undan handen/trycket/obehaget i munnen så den glömmer/kan inte koncentrera sig att lyssna på ryttarens säte och skänklar.
Nu har man ett problem och du är en del av det och hästen kommer göra allt för att bli av med problemet. Som kanske till och med resulterar att man blir avkastad.

Vi vill inte ha det så vi vill vara någon som hästen kan lita på och hjälpa hästen att lösa problemet inte vara en del av det.

Så om vi går tillbaka till bettfrågan så tycker jag att man ska hitta ett bett som hästen trivs med, naturligtvis något som är godkänt för den diciplin man önskar tävla i om man är sugen på det.

Det är inte fel att variera bett emellanåt och även rida bettlöst.

Vi människor vill ju hela tiden ha  kontroll och för många sitter kontrollen i handen. Känner vi att det enda sättet att ha kontroll på hästen är att ha ett sådant bett som är tillräckligt "skarpt" så att vi kan få stopp då har vi kontroll.

Jag anser också att om man har hamnat i en dålig spiral där man inte riktigt vågar släppa taget så måste detta brytas, fortsätt inte med samma saker om och om igen. Se det från ett annat perspektiv. Jag hjälper många att hitta ett bett där hästen svarar mjukt och inte är irriterad. Det kan dock ta en stund innan hästen är övertygad om att så är fallet då hästen hela tiden förväntar sig en viss reaktion, kanske obehag etc då ryttaren tar i tygeln. Den liksom värjer sig och spänner emot redan innan det hänt.

Denna förväntning måste också brytas. Jag sitter alltid upp själv först och hjälper hästen till rätta med detta och får den att förstå att det den tror kommer att hända, händer inte.
När jag gjort det, är det ryttarens tur att sitta upp och lära sig vara mjuk och hitta timingen. Jag går alltid bredvid och förklarar och säger till när en eftergift ska komma osv.

Ridning för mig baseras på en känsla, jag kan aldrig förmedla en känsla till mina elever. Jag kan hjälpa eleven att få igenom det som önskas och tala om att nu går hästen rätt och där kan jag säga, känn efter nu, hur känns det? Och även tala om att det är det du känner nu som du ska leta efter.

Jag tror inte heller på den gamla läran att vara mer envis än hästen i alla lägen. Man måste välja sina strider. Jag ser inte det som ett bakslag om jag är tvungen att backa utan mer att jag måste vara mer tydlig i min kommunikation till hästen vad jag vill. Jag har misslyckats i den biten och då måste jag kunna ändra mig och presentera mitt tänk/upplägg för hästen på ett annat sätt. Sedan får jag göra detta tills jag hittar ett sätt som hästen förstår.

Hästar är som vi olika individer. Bara för att en person förstår med en gång vad man säger betyder inte det att alla gör det. Man måste kunna uttrycka sig på olika sätt så att alla förstår. Det är en bra pedagog tycker jag.

Oj nu hamnade vi ifrån bettfrågan igen. ;)

I alla fall så tror jag att jag fått med det jag ville. Får väl komplettera om jag kommer på nåt mer. :D

Hoppas ni fick nåt ut av detta. Kommentera och fråga gärna om ni har några funderingar.

Kram Anna

Oavsett diciplin samma grundträning

Nu tänkte jag utveckla vårt inlägg om grundträning. Så vi börjar med lite grundfilosofi, något kanske är nämnt i ett tidigare inlägg men tycker det är viktigt att ha med sig detta tänk i vår träning för att kunna förstå och jobba med hästen på ett enkelt sätt.

Vi anser att oavsett vad du rider för diciplin så vill vi i grund och botten ha en hållbar häst som ska klara av det vi vill. Vi behöver träna våran hästs alla muskelgrupper och jobba mjukgörande för att få en smidig och stark häst. Detta gör att vi sedan kan göra i stort sett vad som helst.

För att man ska kunna jobba hästen på ett mjukt sätt finns det en grundförutsättning, hästen ska gå undan för tryck. Vi har 3 tryck vi jobbar med, bett, skänkel och tygel.
Hästar är mottrycksdjur vilket betyder att trycker vi på dem så trycker dem tillbaka.

Hur många av er har blivit intryckta i boxväggen när ni försökt flytta en häst i boxen eller i stallgången?

Hur lär vi då hästarna gå undan för tryck? Jo det är nåt vi börjar med från marken. Kommer skriva ett separat inlägg om detta senare och den typen av träning vi gör från marken.

När hästen vet att den ska gå undan för tryck då har vi en bra grund att börja med och en häst som kan ta till sig träningen och vi kan börja lära den vad de olika trycken betyder som blir i bett, med skänkel och med tygeln.

Nu måste vi också tänka oss för då vi människor lätt tjatar på våra hästar. Vi trycker ibland lite väl mycket och ofta med våra skänklar vilket resulterar i att hästarna tillslut stänger av och det i sin tur kan resultera i något som vi kallar skänkeldövhet. En följd av att detta blir då att man kanske sätter på sig ett par sporrar eller tar till spö vilket inte löser grundproblemet utan då skapar vi oss bara mer problem. Vi gör hästarna något som vi kallar redskapsberoende.

När vi tränar våra hästar vill vi att de hjälper/signaler vi ger ska betyda något. Vi pratar om en 3-stegs skala. Våra steg är följande 1 - då ber vi hästen, 2 - Då säger vi till & 3 - Annars j..lar, och om vi skulle behöva ta till sporre eller spö ja då har vi nåt steg 3 i vår 3 stegs skala och förhoppningsvis lär sig hästen något av detta och inser att det var obehagligt, det är nog bäst jag gör nåt när dem ber första gången.
Viktigt är att vi om skulle behöva ta i någon gång och hamna på steg 3 att nästa gång börja om och be hästen på steg 1 igen så att vi inte förutsätter att hästen är trög utan ger den en ärlig chans att göra rätt. Vi måste också tillåta hästen att göra fel annars har vi inget att korrigera, vi kan inte förutse att det kommer att hända eller att hästen är på ett visst sätt för det kanske aldrig händer.

Vi måste också alltid berömma hästen för det lilla, alltså inte ha bråttom utan berömma de små framstegen. Om vi gör det kommer hästen känna sig duktig och självförtroendet och självkänslan växer och den tycker det är roligt att jobba med oss. Den kommer då alltid ge oss ett ärligt försök i det vi ber om då den vet att vi kommer aldrig be den om nåt som den inte klarar av.

Med detta i botten så har vi nu en träningsbar häst som är lyhörd och lyssnar och vill försöka göra oss till lags då är det lätt att jobba vidare.

För att få hästen att börja jobba igenom sig och arbeta sin överlinje behöver få den att slappna av så krävs det att hästen börja använda sin bukmuskulatur. Precis som vi människor så kan inte hästarna spänna både mage och rygg samtidigt. Spänner vi magen måste ryggen slappna av, samma för hästen. När hästen gör detta så brukar man kunna se en linje på buken. Se bild nedan

När hästen spänner magen och slappnar av i ryggen så släpper den ner oss på ryggen och då blir det väldigt bekvämt att sitta och inte så skumpigt. Den jobbar då väldigt mjukt. Nä vi pratar dressyr också så har vi detta med jämnvikt, då hästen i naturligt tillstånd lägger 40% av sin vikt på bakbenen och 60% på sina framben, vi vill med vår ridning fördela vikten jämt och vi ska sitta på mitten.
När hästen då jobbar med magen och drar in magen så skapar den mer plats för bakbenen att sätta under sig vilket då hjälper hästen att flytta vikten bakåt, den blir då lättare fram alltså inte framtung och samlar sig och vinklar sina haser mer bak.

För att nu få hästen att komma till detta och jobba rätt så behöver den söka sig framåt och nedåt. Många försöker tyvärr dra ner hästarna i någon så kallad form, tyvärr resulterar detta bara att man drar in nosen till bringan och hästen sänker sin rygg i stället och svankar och blir spänd. Vi måste rida fram till handen.

Vi ska tänka oss att bettet är en vägg, vi håller ett konstant lätt tryck i bettet vi rider in hästen för säte och skänkel in i väggen och nu är det hästens uppgift att fundera ut hur de kommer i från detta tryck. När hästen börjar leta efter en lösning är det vår uppgift att belöna steget i rätt riktning, alltså vår timing är avgörande för att hästen ska förstå vad som är rätt och vad vi letar efter. Så när hästen tänker minsta lilla i rätt riktning och sänker sitt huvud måste vi lätta i handen och följa med lite framåt så att hästen känner att trycket i munnen lättar. Nu har hästen fått en tanke och vägledning till vad vi vill. Och vi upprepar samma procedur tills hästen förstår att när det blir ett tryck i munnen så är lösningen för att trycket ska släppa att sänka sitt huvud.
För att hästen ska kunna gå kvar i en låg form krävs sedan säte och skänkel och ett lätt, lätt stöd i handen, ju mer hästen lär sig att vara där nere och stärka sig desto mer kommer den bära sig själv.

Många hästar kommer streta i början genom att köra upp huvudet och försöka dra tyglarna ur handen etc. Det kommer att kännas som världens dragkamp och man kommer känna det i axlar och armar. Man få nu tänka så att det är inte jag som drar utan jag håller fortfarande mina händer och tygel där jag vill och hästen behöver rätta sig och lyssna på vad jag vill och lista ut det. För vissa hästar tar det ingen tid alls att lista ut och för vissa lite längre. Belönar man bara det lilla när hästen tänker rätt så går det snabbt. Det svåraste för oss människor är timingen.

Vi börjar alltid med hästarna i en låg form för att få dem avslappnade och att stärka sig och därefter sakta jobba upp dem i formen. Vi strävar efter att hästen ska känna sig avslappnad och till freds och att den ska veta att vi inte kommer be den om nåt den inte klarar av. Vi vill ha en kommunikation i vår träning då kommer vi långt och det blir roligt.

Vi blir duktigare att lyssna på våra hästar och får ett långvarigt samarbete och förtroende vilket vi tycker är väldigt roligt och häftigt.

Vet inte om detta gav nåt sammanhang eller hjälp men hoppas att ni läsare förstår lite. Vi förklarar gärna mer om ni kommer hit :)

Välkomna!

Vår träningsfilosofi

Hej på er!

Tänkte skriva lite om vår träningsfilosofi och vårt synsätt på våra hästar.

Vår grundtanke är att ha roligt med sin häst, vi är ett team och tillsammans kan vi åstadkomma vad som helst. Vi finns för varandra i vått och torrt och vi som ägare/ryttare har ett ansvar att inte bara respektera och förmedla tillit till vår häst men också att hjälpa hästen i tuffare situationer och vara en ledare som aldrig ber hästen om något den inte klarar av och skapar en sådan trygghet att hästen alltid kommer ge oss ett ärligt försök.
Vi vill i vår träning med hästen också ge hästen bästa förutsättningar att tränas mångsidigt och varierat för att vi vill ha en hållbar häst som lever många år.
Med detta i bagaget kommer vi långt!

Hästar är individer

Alla hästar är egna individer som har olika förutsättningar inför olika uppgifter. De har olika fallenhet för de olika disciplinerna och det beroende på deras exteriör, kroppsbyggnad, psyke osv. Jag tror att alla hästar klarar av allt, om de får rätt förutsättningar till det och rätt hjälp och introduktion. Däremot kanske inte alla klarar uppgiften lika bra. Om man ska jämföra med nåt så kan man ta ett exempel där alla vi människor kan sparka en boll, därmed inte säga att alla är bra på det för att vissa har talang och fallenhet och en fysik som gör att de är och blir riktigt bra och kan då till och med bli proffs och tjäna pengar på det medans andra inte känner att det är deras grej men att sparka bollen klarar de av.

Jag tycker att man ska se till vad hästen är lämpad för och vad den tycker är roligt då får man mest ut av sin relation med sin häst. Tvinga den inte till något som den inte är lämpad för som gör att den misslyckas varje gång och självförtroende/självkänslan åker till botten. Den tar sig igenom uppgiften med en ryttare som måste skänkla/piska/sporra den för att den ska utföra eller komma igenom. Det är inte schysst! Vad får ni för relation/band till varandra då? Kommer din häst lita på dig i fortsättningen att det du ber den göra inte är obehagligt/svårt?
Troligtvis inte!

Tyvärr har jag sett alldeles för mycket av sånt här och sedan kommer man till oss och frågar vad det är för fel på hästen och varför man inte kommer överens. Hmmm...ja...låt oss tänka...

Kommunikation

En annan sak som vi tycker är viktigt är att vi vill ha en dialog med vår häst inte en monolog. Vi vill att hästen själv ska känna och ta sitt ansvar och vi måste kunna lita på den att den gör det. Jag måste låta hästen göra fel annars har jag inget att korrigera. Jag kan inte sitta och ratta och greja i förebyggande syfte i fall om att hästen kommer att göra si eller så. Jag lovar ni får en väldigt frustrerad häst som kommer protestera på ett eller annat sätt, antingen genom att lägga er i gruset och ge er fingret eller genom att stänga av helt och skita i om ni sitter på ryggen och vill nåt det kommer inte hända nåt i alla fall.
Ni har säkert stött på detta någon gång?

Det som är svårast här är att på nåt sätt ta sig ur det. För oftast så är det så att man blir hemmablind och fastnar i en spiral och kan inte ta sig därifrån. Och har man haft otur att kanske råkat utför lite tråkiga incidenter med sin häst på vägen så vågar man kanske inte göra det som krävs och då har hästen tagit överhanden.
Detta leder oftast till att man som ryttare tröttnar och låter hästen stå eller kanske rent utav säljer hästen för man vågar inte mer.

Hur gör vi då får att ha en bra kommunikation med våra hästar?

Idag finns det många läror inom hästkommunikation, vi på Stewart Ranch försöker ta godbitarna från de vi tycker verkar bra och logiska. Vi har en mix av Parelli & Buck Brannaman kan man väl säga. Idag benämns kommunikation som NH (Natural Horsemanship) men i verkligheten är det rent hästvett. Men kommunikationsmetoden har fått ett namn då Pat Parelli skrev en bok med hans olika verktyg/metoder som han kallade Natural Horsemanship.
Vi tycker det är viktigt att du har en bra kommunikation och hantering av din häst på marken. Förr och även fortfarande idag tycker en del att man löser allt från ryggen. Nej måste jag säga så är det inte.
Hästar ser sin ledare i någon som kan ta över deras rörelse det är så de gör med varandra i det fria/hagen. Kan vi efterlikna detta och med så små medel som möjligt få hästen att se oss som en individ värd att lyssna på så har vi nått långt.
Vi strävar efter att ha hästen redskapsoberoende, alltså man ska inte behöva bett, sporrar, kedjegrimskaft etc för att få hästen att vilja vara med dig. Den ska göra det för att den anser du är värd det och att det finns en vinning med det.
Konsekvensen kan bli så mycket jobbigare annars.
Vi löser gärna en "diskussion" med hästen med mer jobb. Hästar är lata av naturen så ser dem en enkel väg ut så nappar de på den direkt. Det gäller bara att visa tydligt vilka valen är.
Det gäller också att vara konsekvent vilket är väldigt svårt för många för man tycker synd om sin häst osv. Man förmänskligar gärna hästen och dess känslor.
Det finns massor att skriva om i detta ämne. Ni är välkomna att ställa frågor om det är något ni undrar över.

Sammanfattning av allt det här

Ska försöka summera och får en bra, kort, förståelig text.
När vi jobbar med hästar och ryttare så vill vi se helheten. Många kommer till oss och berättar att det har problem med något, kanske ett beteende i ridningen eller hanteringen etc. Vi vill komma fram till orsaken. Varför gör hästen som den gör, vad är det som triggar den till att agera som den gör i en viss situation? Ryttaren kanske beter sig på ett visst sätt och gör något speciellt just i denna rörelse. Då kommer nästa fråga hur får vi ryttaren att ändra sig och då försöka förklara hur hästen ser på det och komma på ett sätt att hjälpa ryttaren på bästa sätt. Det kan vara så att man måste backa tillbaka till grunderna och bygga upp förtroendet igen men må det så vara. Det får ta tid, huvudsaken att det blir bra i slutändan. Man ska aldrig se saker som ett bakslag utan en möjlighet till att lösa problemet.
Vi jobbar mycket med att ta bort förväntningarna. Till 99% så är det ju ryttaren som gör något som triggar hästen till ett visst beteende och hästen lär sig snabbt att när ryttaren ska göra detta så kommer det här. Vi vill få bort förväntningen och därmed kunna få hästen att agera annorlunda.
Vi ser också över hästens utrustning, rörelsemönster etc. Det kan vara så att på grund utav en felaktig utrustning som skapat spänningar och låsningar, tycker hästen att det är obehagligt att göra en viss rörelse då den då får en fysisk begränsning vilket då i sin tur leder till att den protesterar/krånglar och då skrämmer ryttaren som går i försvar och försöker ta sig ur det med en felaktig approach som leder till en oenighet mellan häst och ryttare.
Vi samarbetar med en kiropraktor samt en ir-terapist som vi kan rekommendera för att få hjälp.

Vårt mål är ju att ni ska ha roligt tillsammans med era hästar!

Hoppas ni förstod något av vad jag skrivit. Ni är välkomna att ställa frågor om det är något ni undrar över.
Kommer säkert fylla på med mer saker när jag kommer på dessa.

Tack för att ni orkade läsa och vi hoppas att vi ses här på Stewart Ranch snart.

Med vänlig hälsning
Anna